På engelska: Strawman Fallacy
När man förvränger någons ståndpunkt för att lättare kunna avfärda den
Definition:
Halmdockefelslutet uppstår när någon bygger upp en förvrängd, överdriven eller förenklad version av en annan persons argument och angriper den versionen istället för att bemöta det faktiska argumentet. På så sätt undviker man att ta itu med det verkliga innehållet och slåss istället mot en ”halmdocka” man själv har skapat.
Begreppet ”halmdocka” kommer från bilden av att angripa en fågelskrämma eller en docka istället för en riktig motståndare – en motståndare som varken kan försvara sig eller slå tillbaka, vilket ger en falsk känsla av seger.
Typisk struktur för detta felslut:
- Person A framför argument X.
- Person B svarar genom att konstruera en förvrängd version av X (vi kan kalla den X′).
- Sedan, istället för att bemöta X, angriper och avfärdar Person B X′.
Exempel från verkliga livet:
1. I en politisk debatt:
”Han säger att försvarsbudgeten bör minskas, vilket betyder att han vill lämna landet utan försvar!”
Här bör man notera att en önskan om att granska eller minska försvarsbudgeten inte nödvändigtvis innebär att man ignorerar nationell säkerhet.
2. I en akademisk miljö:
”Professorn sa att vi inte borde romantisera forntida civilisationers förflutna. Så han måste tycka att hela vår historia är en lögn!”
Här bör man notera att kritik mot mytbildning kring historien inte nödvändigtvis innebär att man förnekar dess värde.
3. I en familjediskussion:
”Du sa att barnet inte borde vara uppe sent, så du vill väl ta all glädje ifrån deras liv!”
Här bör man notera att rekommendationen om regelbunden sömn inte betyder att man är emot barnets lycka eller frihet.
4. På sociala medier:
”Han sa att överdriven mobilanvändning är skadlig, så det är klart att han tycker att teknologi borde förbjudas!”
Här bör man notera att kritik mot överanvändning av teknologi inte innebär att man helt förkastar den.
Varför är detta felslut farligt?
- Det förvränger samtalet: fokus flyttas från det faktiska argumentet till en påhittad version av det.
- Det undergräver förtroendet: den andra personen känner att deras ord har missförståtts eller medvetet förvrängts.
- Det hindrar kritiskt tänkande: publiken analyserar en karikerad version av argumentet istället för det verkliga.
- Inom media och politik är det vilseledande: den breda publiken kanske inte märker förvrängningen och tror att argumentet faktiskt har motbevisats.
Hur kan vi känna igen det och bemöta det?
För det första bör vi vara uppmärksamma på om svaret faktiskt bemöter det ursprungliga argumentet eller en förvrängd version av det. Om vi märker att diskussionen har spårat ur och vår ståndpunkt har blivit felrepresenterad, är det bästa att lugnt och tydligt förklara vad vi egentligen menade. Till exempel:
Person A: ”Jag tycker att vi borde minska försvarsbudgeten något.”
Person B: ”Så du vill lämna landet utan försvar?”
Person A (svarar): ”Nej, det var inte vad jag sa. Det jag menar är att vi med bättre budgethantering kan upprätthålla säkerheten och samtidigt omfördela resurser till andra områden.”
Om vi ser en sådan förvrängning i andras diskussioner kan vi vänligt styra samtalet tillbaka till sakfrågan genom att säga:
”Låt oss titta på det faktiska argumentet, inte på den version som har byggts upp i dess ställe.”