På engelska: Quantifier Shift Fallacy
När något som är sant för varje enskilt fall felaktigt antas vara sant för alla fall tillsammans, eller tvärtom.
Definition:
Felslutet om kvantifieringsförskjutning uppstår när termer som ”alla”, ”varje”, ”några” eller ”en/en person” felaktigt byts ut mot varandra i ett resonemang.
Till exempel är påståendet ”varje människa har en mor” sant, men om någon säger ”det finns en person som är mor till alla människor”, har denne begått detta felslut. Felet uppstår när man drar en falsk slutsats om ”alla individer tillsammans” utifrån en premiss som gäller ”varje individ”.
Detta misstag kan vid första anblick verka logiskt, men det förändrar ämnets betydelse och omfattning och gör resonemanget ogiltigt.
Typisk struktur för detta felslut:
- För varje ”S” finns det ett ”P”. [Sann premiss]
- Därför finns det ett ”P” som gäller för alla ”S”. [Falsk slutsats]
Eller omvänt:
- Det finns ett ”P” som gäller för alla ”S”. [Sann premiss]
- Därför finns det, för varje ”S”, endast detta ”P”. [Falsk slutsats]
Exempel från verkliga livet:
1. Politik och mänskliga rättigheter:
a) I varje demokratiskt system beviljas vissa demonstrationer lagligt tillstånd. [Huvudpremiss]
Därför finns det några lagliga demonstrationer som beviljas tillstånd i alla demokratiska system. [Falsk slutsats]
Här bör man notera att den första premissen endast säger att varje demokratiskt system tillåter vissa demonstrationer, men slutsatsen påstår felaktigt att det finns specifika demonstrationer som tillåts i alla demokratiska system.
Detta är en felaktig kvantifieringsförskjutning: från ”i varje land, vissa demonstrationer” till ”vissa demonstrationer i varje land”.
Ett sådant felslut kan användas som ett verktyg för att rättfärdiga undertryckandet av vissa demonstrationer och skapa intrycket att om en viss demonstration är förbjuden i vårt land, så måste den säkert vara förbjuden överallt.
b) I varje europeiskt land får vissa minoriteter ta del av sociala tjänster. [Huvudpremiss]
Därför finns det några minoriteter som får ta del av sociala tjänster i alla europeiska länder. [Falsk slutsats]
Här bör man notera att det första påståendet säger att varje land ger vissa minoriteter tillgång till sociala tjänster, men slutsatsen antar felaktigt att det finns specifika minoritetsgrupper som får dessa förmåner i alla europeiska länder. Detta felslut bortser från skillnader i omständigheter, lagar och stödpolitik.
Detta logiska fel kan användas för att rättfärdiga ojämlikhet eller passivitet. Till exempel kan man hävda att eftersom ”minoriteter stöds i Europa”, finns det inget behov av reformer eller förändringar. I verkligheten kan varje land ha olika minoritetsgrupper, och vissa marginaliserade samhällen kan fortfarande vara berövade verkligt stöd.
2. Konsumentekonomi:
a) I varje kedjebutik finns det vissa produkter som verkligen är nedsatta i pris. [Huvudpremiss]
Därför finns det några nedsatta produkter som verkligen är billigare i alla kedjebutiker. [Falsk slutsats]
Här bör man notera att det första påståendet endast säger att varje kedjebutik erbjuder vissa verkliga rabatter, men slutsatsen antar felaktigt att det finns specifika produkter som är nedsatta i varje butik. Detta är samma kvantifieringsförskjutning: från ”i varje butik, vissa produkter” till ”vissa produkter i varje butik”.
Ett sådant felslut kan vilseleda konsumenter att tro att en viss nedsatt vara alltid och överallt är billigare, medan rabatten i verkligheten kan vara enbart kampanjmässig, konstlad eller begränsad till särskilda villkor. Denna typ av resonemang används för att stärka butikers falska trovärdighet och skapa en illusion av konkurrens mellan varumärken.
b) I varje reklamkampanj finns det vissa påståenden som är sanna. [Huvudpremiss]
Därför finns det några sanna påståenden som upprepas i alla reklamkampanjer. [Falsk slutsats]
Här bör man notera att den första meningen säger att varje reklamkampanj kan innehålla vissa sanna påståenden, men slutsatsen antar felaktigt att det finns specifika sanna påståenden som delas av alla kampanjer. Detta är exakt felslutet om kvantifieringsförskjutning: en felaktig förväxling mellan ”varje” och ”några”.
Ett sådant resonemang kan användas till försvar för reklambranschen och antyda att eftersom varje annons kan innehålla vissa sanningar, kan inga av deras påståenden ifrågasättas. I verkligheten blandar många företag några sanna och klichéartade uttalanden med överdrivna eller vilseledande påståenden för att göra publiken mer mottaglig.
Resultatet av detta felslut är blind tillit till reklam och reproduktionen av en falsk bild av kommersiell transparens. På så sätt framställer sig konsumentkapitalismen, med hjälp av ogiltiga logiska drag, som ”pålitlig”, medan dess reklamsystem ofta bygger på överdrift, selektivitet och fördoldhet.
3. Utbildning:
a) Varje elev har en talang som en lärare kan utveckla. [Huvudpremiss]
Därför finns det en lärare som kan utveckla alla elevers talanger. [Falsk slutsats]
Här förvandlas en individuell och specifik relation felaktigt till en allmän och kollektiv. Ett sådant felslut kan leda till att man överdriver individers betydelse eller att man rättfärdigar utbildningssystemens misslyckanden.
b) I varje skola finns det några engagerade lärare. [Huvudpremiss]
Därför finns det några engagerade lärare som undervisar i alla skolor. [Falsk slutsats]
Här bör man notera att den första meningen endast säger att varje skola kan ha några engagerade lärare, men slutsatsen antar felaktigt att det finns specifika lärare som är engagerade i varje skola. Detta är kvantifieringsförskjutningen mellan ”i varje skola, vissa individer” och ”vissa individer i varje skola”.
Ett sådant resonemang kan förekomma i reklam- eller administrationsspråk inom den formella utbildningen, där myndigheter, med stöd av några goda lärares närvaro, framställer utbildningssystemets allmänna tillstånd i en positiv dager. I verkligheten kan situationen vara helt annorlunda, och utbildningens kvalitet mellan skolor kan vara mycket ojämlik beroende på plats, budget, ledningsstrukturer eller bredare politiska beslut.
4. Vardagsliv:
a) För varje patient på ett sjukhus finns det en sjuksköterska som ansvarar för vården. [Huvudpremiss]
Därför finns det en sjuksköterska som tar hand om alla patienter på sjukhuset. [Falsk slutsats]
Här bör man notera att detta resonemang innehåller felslutet om kvantifieringsförskjutning. Den första meningen anger korrekt att för varje patient finns en tilldelad sjuksköterska – vilket betyder en en-till-en-relation. Slutsatsen förvandlar dock felaktigt denna individuella relation till en kollektiv: ”en sjuksköterska för alla patienter”. Denna förändring i kvantifierarnas räckvidd förändrar helt argumentets innebörd.
Ett sådant felslut kan uppträda i vardagliga samtal eller till och med i försök att rättfärdiga personalbrist inom serviceinstitutioner. Till exempel kan man påstå att ”alla patienter får vård”, medan sjuksköterskornas arbetsuppgifter i praktiken är splittrade och tillräcklig uppmärksamhet inte ges.
Detta exempel visar tydligt hur en enkel förändring av ord som ”varje” och ”en” kan leda till felaktigt resonemang och i ett större perspektiv till att brister ignoreras och systematiska svagheter ursäktas.
b) I varje familj finns det några personer som kan laga mat. [Huvudpremiss]
Därför finns det några personer som kan laga mat i alla familjer. [Falsk slutsats]
Här bör man notera att den första meningen endast säger att varje familj kan ha några personer som kan laga mat, men slutsatsen antar felaktigt att det finns specifika personer som lagar mat i varje familj. Detta är exakt felslutet om kvantifieringsförskjutning, där ”i varje familj, några” ersätts med ”några personer i varje familj”.
Även om ett sådant resonemang ibland kan förekomma i lättsamma eller humoristiska samtal, kan det bli farligt när det tränger in i sociala föreställningar och kulturella stereotyper. Det kan till exempel främja den felaktiga uppfattningen att en viss grupp (såsom kvinnor, mödrar eller mormödrar) alltid ansvarar för matlagningen i varje familj.
I verkligheten har varje familj olika omständigheter, kulturer, färdigheter och ansvarsfördelningar. Att förenkla dessa komplexa verkligheter med svepande och oprecisa påståenden kan förstärka stereotyper och rättfärdiga ojämlikheter.
Varför är detta felslut farligt?
- Det har ett lugnt och logiskt utseende, men i verkligheten förvränger det ämnet.
- Det kan användas inom media, reklam eller politik för att vilseleda publiken eller för att rättfärdiga undvikande av ansvar.
- Det förvandlar individuella relationer till kollektiva eller universella bilder på ett vilseledande sätt.
Hur kan vi känna igen det och bemöta det?
Var uppmärksam på ord som ”varje”, ”alla”, ”några” och ”en”, och fråga dig själv:
- Har något som sagts om varje enskild individ felaktigt generaliserats till att gälla dem alla tillsammans?
Eller omvänt:
- Har ett påstående om ”alla” felaktigt tillämpats på varje enskilt fall?