På engelska: Denying a Disjunct Fallacy
Vi reducerar ett problem till ”antingen A eller B”. Sedan, genom att förneka ”A”, drar vi slutsatsen att ”B” måste vara sant, utan att ta hänsyn till att dikotomin kan vara falsk eller ofullständig och att det kan finnas andra alternativ.
Definition:
Detta felslut uppstår när någon grundar sitt resonemang på ett ”antingen … eller …”-påstående (en disjunktion) och, genom att förneka det ena av de två alternativen, drar slutsatsen att det andra måste vara sant.
Inom formell logik är denna typ av resonemang giltig om premisserna är sanna [1]. I praktiken används dock samma till synes giltiga struktur ofta för att vilseleda och blir då ett felslut, eftersom antingen premisserna är falska eller de verkliga alternativen medvetet har begränsats. Till exempel:
”Antingen måste jag alltid stanna hemma eller alltid vara ute. Eftersom jag inte vill stanna hemma hela tiden, måste jag alltid vara ute.”
Här bör man notera att andra valmöjligheter, såsom att ibland stanna hemma och ibland gå ut, också existerar.
Den typiska strukturen för detta felslut:
- Personen säger: Antingen ”A” eller ”B”.
- Tillägger sedan: ”Inte A!”.
- Drar slutsatsen: Därför är ”B” sant.
Exempel från verkliga livet:
1. Inom politiken:
”Antingen måste vi stödja detta parti eller så kommer landets fiender att segra. Eftersom vi inte kan stärka fienderna, måste vi stödja detta parti.”
Här bör man notera att felet i detta resonemang är att det endast presenterar två alternativ, medan andra möjligheter, såsom att bilda ett nytt parti eller reformera den befintliga politiska strukturen, också existerar.
2. Inom medierna:
”Antingen måste vi acceptera all ny teknik, eller så kommer vi att vara efterblivna och okunniga. Eftersom okunnighet är oacceptabelt, måste vi acceptera varje ny teknik utan att ifrågasätta den.”
Här bör man notera att ett selektivt och kritiskt accepterande av teknologier också är ett verkligt alternativ, vilket har utelämnats antingen avsiktligt eller oavsiktligt.
3. Inom familjen:
”Antingen måste vi anmäla barnet till ett stort antal privata lektioner, eller så kommer det att misslyckas i framtiden. Eftersom vi inte vill att det ska misslyckas, måste vi acceptera de privata lektionerna.”
Här bör man notera att en balanserad uppfostran och den formella utbildningen också kan leda till en framgångsrik framtid.
4. Inom internationell politik:
”Antingen måste vi häva alla sanktioner mot den där skurkstaten, eller så blir krig oundvikligt. Eftersom vi inte vill ha krig, måste alla sanktioner hävas.”
Här bör man notera att andra lösningar, såsom begränsade förhandlingar, successiva överenskommelser eller att uppmuntra förändringar i landets inrikes- och utrikespolitik, också är möjliga.
5. Inom utbildning och skolvärlden:
”Antingen måste eleverna tillbringa flera timmar varje dag med läxor, eller så kommer de inte att lära sig någonting alls. Eftersom analfabetism är oacceptabelt, måste de tunga läxorna fortsätta.”
Här bör man notera att det finns en mångfald av undervisningsmetoder, såsom aktivt lärande eller projektbaserat lärande, som också existerar.
6. Inom religion och etik:
”Antingen måste alla traditionella religiösa bud följas utan ifrågasättande, eller så kommer samhället att bli omoraliskt. Eftersom vi inte vill ha omoral, måste vi acceptera allt som det är.”
Här bör man notera att moralen kan gå bortom den stelbenta religiösa traditionens gränser och i stället grundas på den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. En sådan moral är sekulär och universell.
7. Inom sociala och personliga relationer:
”Antingen måste du alltid vara med dina vänner, eller så visar det att du är deras fiende. Eftersom fiendskap är dåligt, måste du vara med dem närhelst de vill.”
Här bör man notera att vänskap kan ta olika former, och att vara tillsammans hela tiden inte är det enda måttet på lojalitet.
8. Inom sociala medier och pressen:
”Antingen måste vi acceptera alla nyheter som de framträder på sociala nätverk, eller så förblir vi okunniga om världen. Eftersom okunnighet är skadligt, måste vi lita på varje nyhet på sociala medier.”
Här bör man notera att konsultera tillförlitliga källor och professionell journalistik också är verkliga alternativ för att undvika att vara oinformerad.
Varför är detta felslut farligt?
- Det verkar logiskt och rimligt, eftersom det använder en giltig logisk struktur.
- Det tvingar publiken att välja endast mellan två begränsade alternativ.
- Det utesluter möjligheten till en kritisk diskussion om dolda eller uteslutna alternativ.
- Inom politiken och medierna är det ett kraftfullt verktyg för övertalning och för att påtvinga felaktiga beslut.
Hur kan vi känna igen det och bemöta det?
Om vi ser att ett argument enbart bygger på en falsk dikotomi eller använder förnekandet av den ena delen för att avvisa den andra, bör vi fråga:
– ”Täcker ditt ’antingen … eller …’ verkligen alla alternativ, eller har du medvetet reducerat det till bara två?”
– ”Finns det verkligen ingen tredje möjlighet?”
Ett lämpligt svar kan vara: ”Du har antagit att det bara finns två alternativ, medan andra valmöjligheter också kan vara möjliga.”
Slutsats:
Felslutet om förnekande av disjunktionen verkar övertygande och trovärdigt eftersom det använder den korrekta logiska formen. Dess fara ligger dock i att det, genom att utesluta eller förvränga verkliga alternativ eller genom att förhastat dra slutsatser från förnekandet av ett alternativ, leder tanken mot ett förutbestämt resultat.
[1] Inom formell logik är argumentet ”antingen A eller B; inte A; alltså B” giltigt. När däremot ”antingen … eller …”-påståendet är begränsat eller förvrängt, eller när premisserna i grunden är falska, förvandlas användningen av detta resonemang till ett felslut.