På engelska: Exclusive Premises Fallacy
När båda de inledande premisserna endast säger ”nej”, kan ingen giltig slutsats dras, men ändå görs ett försök att dra en slutsats.
Definition:
Felslutet om exklusiva premisser uppstår när, i ett syllogistiskt argument, båda premisserna uttrycks negativt. Det vill säga att båda endast anger vad något inte är, utan att visa vad det är. Här bör man notera att om ingen av premisserna fastställer en bekräftande (positiv) koppling mellan begreppen, kan argumentet inte ge en giltig slutsats. Till exempel:
”Ingen läkare är lärare. [Större premiss]
Ingen lärare är ingenjör. [Mindre premiss]
Alltså är ingen läkare ingenjör. [Slutsats]”
Här bör man notera att båda premisserna är helt negativa och inte fastställer någon positiv koppling mellan ”läkare” och ”att vara ingenjör”. Därför är slutsatsen inte logiskt giltig, även om den kan verka ordnad.
Typisk struktur för detta felslut:
- Större premiss: Ingen M är P.
- Mindre premiss: Ingen S är M.
- Ogiltig slutsats: Ingen S är P.
”M”, som mellantermen, skapar ingen positiv koppling vare sig med ”S” eller ”P”. Därför kan den inte förena dem.
Exempel från verkliga livet:
1. Politik och mänskliga rättigheter:
a) ”Ingen frihetsälskare är förtryckande. [Större premiss]
Ingen diktator är en frihetsälskare. [Mindre premiss]
Alltså är ingen diktator förtryckande. [Slutsats]”
Här bör man notera att båda premisserna uttrycks negativt och ingen av dem fastställer någon positiv koppling mellan ”diktatorer” och ”att vara förtryckande”. Att dra en slutsats från sådana premisser är logiskt ogiltigt. Denna typ av felslut kan användas i politiken för att rentvå diktatorer eller förvränga begreppet mänskliga rättigheter, genom att skapa en skenbart logisk täckmantel som hindrar verkligheten från att granskas och banar väg för en omvändning av sanningen.
b) ”Ingen armé som är en fredsbevarande styrka dödar civila. [Större premiss]
Ingen medlem av vår militära allians är en fientlig armé. [Mindre premiss]
Alltså dödar ingen medlem av vår allians civila. [Slutsats]”
Här bör man notera att detta argument består av två negativa premisser och därför inte kan stödja en sådan slutsats. Ingen direkt koppling fastställs mellan att vara medlem i alliansen och ”att inte döda civila”. Detta felslut är mycket vanligt i mediernas rapportering om krig, där allierades eller de egna styrkornas brott förbises eftersom de inte betecknas som ”fientliga” utan ges titeln ”fredsbevarare”.
c) ”Ingen människorättsförsvarare stöder censur. [Större premiss]
Ingen diktator är en människorättsförsvarare. [Mindre premiss]
Alltså stöder ingen diktator censur. [Slutsats]”
Här bör man notera att båda premisserna är negativa och därför kan ingen giltig slutsats dras ur dem. Ingen positiv koppling fastställs mellan ”diktator” och ”censur”. Denna typ av resonemang kan användas i vilseledande politisk eller medial diskurs, där man försöker framställa auktoritära regimer i ett förmänskligat ljus. I verkligheten är det dock tvärtom: många repressiva regimer både kränker mänskliga rättigheter och är de främsta aktörerna bakom censuren.
2. Konsumentekonomi:
a) ”Inget naturligt kosttillskott är artificiellt. [Större premiss]
Ingen produkt från företag Z är ett naturligt kosttillskott. [Mindre premiss]
Alltså är ingen produkt från företag Z artificiell. [Slutsats]”
Här bör man notera att båda premisserna är negativa och inte fastställer någon positiv koppling mellan ”företag Z:s produkter” och ”att vara artificiell”. Slutsatsen att ”ingen produkt från företag Z är artificiell” är ogiltig eftersom den bygger endast på två negationer och inte skapar någon giltig relation mellan premisserna. Ett sådant resonemang kan användas i konsumentreklam, där ett företag lyfter fram vilseledande etiketter som ”naturlig” eller ”fri från artificiella tillsatser” för att få alla sina produkter att framstå som hälsosamma eller icke-artificiella, medan verkligheten kan vara helt annorlunda.
b) ”Ingen lyxvara är billig. [Större premiss]
Ingen produkt i denna butik är en lyxvara. [Mindre premiss]
Alltså är ingen produkt i denna butik billig. [Slutsats]”
Här bör man notera att båda premisserna är negativa och inte fastställer någon positiv koppling mellan ”denna butiks produkter” och ”att vara billig”. Slutsatsen att ”ingen produkt i denna butik är billig” är ogiltig eftersom den bygger endast på två negationer. Ett sådant resonemang kan användas i kommersiell rivalitet eller negativ reklam, där konkurrenter utnyttjar argumentets till synes logiska form för att skapa en falsk bild av en butiks priser eller produktkvalitet och vilseleda kunder.
3. Vardagslivet:
a) ”Ingen matematiklektion är en idrottslektion. [Större premiss]
Ingen bildlektion är en matematiklektion. [Mindre premiss]
Alltså är ingen bildlektion en idrottslektion. [Slutsats]”
Här bör man notera att båda premisserna är negativa och inte fastställer någon positiv koppling mellan ”bildlektion” och ”idrottslektion”. Därför är slutsatsen ogiltig, även om meningen vid första anblick kan verka logisk.
b) ”Ingen vegetarian äter kött. [Större premiss]
Ingen av mina kollegor är vegetarian. [Mindre premiss]
Alltså äter ingen av mina kollegor kött. [Slutsats]”
Här bör man notera att båda premisserna uttrycks negativt och inte fastställer någon positiv koppling mellan ”mina kollegor” och ”att äta kött”. Slutsatsen är därför ogiltig. Denna typ av resonemang är mycket vanlig i vardagliga samtal, där en falsk slutsats dras utifrån två negationer. Dess till synes logiska form kan lura lyssnaren, medan den i själva verket saknar argumentativ grund. I verkligheten kan mina kollegor antingen äta kött eller inte; dessa premisser klargör inte saken.
Varför är detta felslut farligt?
- Det har ett logiskt utseende, men skapar i praktiken ingen giltig koppling.
- Inom politik, media och reklam kan det användas för att förvränga verkligheten och vilseleda allmänheten.
- Ur ett psykologiskt perspektiv kan kombinationen av två negationer ge ett intryck av säkerhet, men ur ett logiskt perspektiv saknar den en hållbar grund.
Hur kan vi känna igen det och bemöta det?
”I en syllogism är ’mellantermen’ det begrepp som förekommer i båda premisserna och fungerar som en bro som förbinder den större termen med den mindre. Om denna bro inte upprättas blir syllogismen ogiltig. Om båda premisserna är negativa (’ingen … är’ / ’inga … är’), bör man slå larm och fråga:
– Förekommer mellantermen (M) bekräftande i någon av premisserna för att skapa en koppling till någon av sidorna?”
Ett lämpligt svar kan vara: ”I detta argument är båda premisserna negativa och ingen positiv koppling fastställs mellan dem. Från sådana premisser kan ingen giltig slutsats dras.”
Slutsats:
Här bör man notera att en syllogism endast är giltig när mellantermen kan förena de två sidorna av argumentet. När båda premisserna är helt negativa saknas denna koppling. Felslutet om exklusiva premisser visar oss att något som på ytan kan verka ”rimligt” i själva verket kan sakna all giltig grund. Att känna igen detta fel gör oss mer motståndskraftiga mot många språkliga knep och logiska bedrägerier i samhället.