Felslutet om bekräftande av disjunktionen

På engelska: Affirming a Disjunct Fallacy

I ett binärt påstående (antingen … eller …) dras den felaktiga slutsatsen att det andra alternativet måste vara falskt när det ena bekräftas.

Definition:
Felslutet om bekräftande av disjunktionen är ett formellt fel i logiken som härrör från en missuppfattning av ”antingen … eller …”-påståendet. I detta felslut bekräftar resonören det ena alternativet och avvisar felaktigt eller avsiktligt det andra. Detta fel uppstår vanligtvis genom antagandet att alternativen är ömsesidigt uteslutande, medan de i själva verket båda kan vara sanna samtidigt. Till exempel:
”Antingen är denna författare begåvad eller produktiv. Han är produktiv. Alltså är han inte begåvad.”
Här bör man notera att en författare kan vara både produktiv och begåvad.

Den typiska strukturen för detta felslut:

  1. Antingen A eller B
  1. A är sant
  1. Därför är B inte sant

I denna struktur, eftersom ”antingen” kan omfatta båda alternativen, är slutsatsen ogiltig.

Exempel från verkliga livet:

1. Inom utbildning:
”Antingen är han intelligent eller flitig. Han är intelligent. Alltså är han inte flitig.”
Här bör man notera att en person kan vara både intelligent och flitig samtidigt.

2. Inom vetenskap:
”Antingen var medicinen effektiv eller så var dieten fördelaktig för patientens återhämtning. Medicinen var effektiv. Alltså var dieten inte fördelaktig.”
Här bör man notera att båda kan ha varit effektiva och bidragit till patientens återhämtning.


3. Inom politik:

”Antingen värdesätter denna regering pressfrihet eller akademisk frihet. Denna regering värdesätter pressfrihet. Alltså värdesätter den inte akademisk frihet.”
Här bör man notera att regeringen kan värdesätta båda.

4. I vardagslivet:
”Maria måste antingen handla idag eller städa huset. Hon handlade idag. Alltså blev huset inte städat.”
Här bör man notera att hon kan ha kunnat göra båda.

5. Inom reklam:
”Antingen är denna produkt den bästa eller så är den andra det. Du har valt denna produkt. Alltså är den andra dålig.”
Här bör man notera att båda produkterna kan vara bra.

Varför är detta felslut farligt?

Det skapar en falsk dikotomi: valen begränsas till två alternativ, medan andra möjligheter också kan finnas.

Det leder till förenklade slutsatser: det förutsätts att endast ett alternativ kan vara sant, medan båda kan vara sanna samtidigt.

Det eliminerar möjligheter: i verkliga beslutsfattanden kan detta felslut göra att giltiga alternativ förbises.

Det är ett verktyg för reklam och politisk manipulation: genom att tvinga människor att välja ett alternativ utesluts de andra orättvist.

Hur kan vi känna igen det och bemöta det?

Om du hör ett argument baserat på ”antingen … eller …”, fråga:

– ”Är dessa två alternativ verkligen motsägande?”

– ”Är det möjligt att båda är sanna?”

– ”Finns det någon anledning till varför endast det ena av de två kan vara möjligt och inte det andra?”

Ett lämpligt svar kan vara: ”Ditt argument är felaktigt på grund av Felslutet om bekräftande av disjunktionen. Att det ena alternativet är sant innebär inte nödvändigtvis att det andra är falskt, om du inte kan bevisa att alternativen är ömsesidigt uteslutande [1].”

Slutsats:
Felslutet om bekräftande av disjunktionen understryker att vi inte bör anta att varje ”antingen … eller …”-påstående är exklusivt som standard. I verkligheten är det ofta möjligt att fler än ett alternativ är sant samtidigt. Att känna igen detta felslut hjälper oss att undvika att falla i falska dikotomier och att fatta mer välinformerade val.


[1] Med ”ömsesidigt uteslutande” menas att de två alternativen inte båda kan vara sanna samtidigt; att det ena är sant innebär nödvändigtvis att det andra är falskt. Till exempel:
”När ett mynt kastas upp och landar på marken är antingen kronan synlig eller klaven. Om kronan är synlig är klaven det inte; det är omöjligt att se båda samtidigt.”