På engelska: False Conditional Logic Fallacy
En person drar en felaktig slutsats från ett villkorligt påstående (om–så) och misstolkar det logiska sambandet mellan orsak och verkan.
Definition:
Felaktig villkorslogik är ett formellt logiskt fel som vanligen uppträder i två former:
a) Att bejaka konsekventen: Om ett visst villkor är uppfyllt, följer ett visst resultat. När vi observerar detta resultat antar vi felaktigt att det ursprungliga villkoret också måste ha gällt. Till exempel:
”Om någon vinner en tävling får hen ett pris. Anna har fått ett pris. Alltså måste hon ha vunnit tävlingen.”
Här bör man notera att Anna kan ha fått priset av andra skäl, till exempel genom ett lotteri eller som en särskild gåva, inte nödvändigtvis för att hon vann.
b) Att förneka antecedenten: Om ett visst villkor gäller, följer ett visst resultat. Nu, när det ursprungliga villkoret inte föreligger, antar vi felaktigt att resultatet också måste vara falskt. Till exempel:
”Om den elektriska lampan är tänd, är rummet ljust. Lampan är inte tänd. Alltså är rummet inte ljust.”
Här bör man notera att rummet kan vara upplyst av solljus, och att en släckt lampa inte nödvändigtvis innebär att rummet är mörkt.
Generellt ligger bristen i båda typerna, a och b, i antagandet att det villkorliga sambandet kan vändas eller negeras, medan logiken inte medger en sådan slutsats.
Typisk struktur för detta felslut:
Giltigt villkorligt resonemang:
- Om A är sant, så är B sant.
- A är sant.
- Alltså är B sant.
Felaktiga former av villkorligt resonemang:
a) Att bejaka konsekventen:
1. Om A är sant, så är B sant.
2. B är sant.
3. Alltså är A sant.
b) Att förneka antecedenten:
1. Om A är sant, så är B sant.
2. A är inte sant.
3. Alltså är B inte sant.
Exempel från verkliga livet:
1. Inom medicin (att bejaka konsekventen):
”Om någon har influensa, får hen feber. Den här personen har feber. Alltså har hen influensa.”
Här bör man notera att feber kan vara ett symptom på många sjukdomar och inte nödvändigtvis innebär influensa.
2. I vardagslivet (att bejaka konsekventen):
”Om gatan är isig, sladdar bilen. Min bil sladdade. Alltså är gatan isig.”
Här bör man notera att en bil kan sladda av andra skäl, till exempel olja på vägen eller slitna däck.
3. Inom politiken (att förneka antecedenten):
”Om en ledare är karismatisk, kommer människor att rösta på hen. Den här ledaren är inte karismatisk. Alltså kommer människor inte att rösta på hen.”
Här bör man notera att människor kan rösta av andra skäl, till exempel ekonomisk politik eller tidigare prestationer.
4. Inom väderprognoser (att förneka antecedenten):
”Om det regnar blir marken blöt. Det regnade inte. Alltså är marken inte blöt.”
Här bör man notera att marken kan vara blöt av andra skäl, till exempel ett sprucket vattenrör.
5. Inom juridik (att bejaka konsekventen):
”Om någon begår mord, ska hen straffas. Den här personen har straffats. Alltså är hen mördare.”
Här bör man notera att straff kan avse andra brott, inte nödvändigtvis mord.
6. Inom reklam (att förneka antecedenten):
”Om någon använder detta kosttillskott, får hen gott om energi. Hen använde inte detta tillskott. Alltså har hen lite energi.”
Här bör man notera att att vara energisk kan ha andra orsaker, till exempel tillräcklig sömn eller en hälsosam kost.
Varför är detta felslut farligt?
- Det leder till falska slutsatser, det får människor att acceptera felaktiga orsakssamband.
- Det skapar missförstånd, eftersom det ser logiskt ut på ytan och felet inte är lätt att upptäcka.
- Det stör beslutsfattande, från medicinsk diagnos till juridisk bedömning, vilket kan få allvarliga och farliga konsekvenser.
- Det blir ett verktyg för propaganda och bedrägeri, den till synes logiska formen av detta felslut kan utnyttjas för att påverka människor inom politik och konsumentmarknader.
Hur kan vi känna igen det och bemöta det?
När du hör ett argument som bygger på ”om… så…”, fråga:
– ”Uppstår resultatet endast av denna orsak, eller kan det finnas andra möjliga orsaker?”
– ”Dras slutsatsen bara för att resonemanget verkar logiskt, eller finns det ett verkligt orsak–verkan-förhållande?”
Ett lämpligt svar kan vara: ”Ditt resonemang bygger på en felaktig tolkning av ett villkorligt samband. I villkorliga satser kan antecedenten och konsekventen inte bytas ut eller negeras samtidigt. För att nå en giltig slutsats måste man undersöka om ett verkligt orsak–verkan-förhållande finns.”
Slutsats:
Felslutet felaktig villkorslogik visar att ett nödvändigt villkor inte ska förväxlas med ett tillräckligt. Detta felslut förekommer i två vanliga former: ”att bejaka konsekventen” och ”att förneka antecedenten”. Att känna igen detta fel gör det möjligt för oss att identifiera argument som verkar logiska men är vilseledande, att överväga alternativa förklaringar och att undvika förhastade slutsatser.