På engelska: Fallacies of Misleading or Distraction
När någon, i stället för att besvara huvudfrågan eller ta itu med verkligheten, leder lyssnaren in på ett sidospår, vilket avleder uppmärksamheten från kärnpunkten.[1]
Definition:
Vilseledande eller distraherande felslut uppstår när den som argumenterar, medvetet eller omedvetet, undviker att besvara huvudfrågan och genom språkliga, känslomässiga eller beteendemässiga taktiker för diskussionen mot ett sidospår. Syftet är att dölja sanningen eller försvaga lyssnarens fokus på den väsentliga punkten.
Denna grupp felslut fungerar som ett begreppsmässigt paraply för fem typer av vilseledande som kommer att behandlas i de kommande lektionerna.
Typisk struktur för dessa felslut:
- En huvudfråga eller ett huvudproblem (A) tas upp.
- Den som svarar eller argumenterar, i stället för att bemöta (A), introducerar ett annat ämne (B) som verkar vara relaterat men i själva verket inte är det.
- Slutsatsen eller diskussionens riktning förskjuts mot (B), och huvudfrågan (A) glöms bort.
Strukturellt exempel:
A: ”Varför har ert företag orsakat miljöföroreningar?”
B: ”Vi har skapat tusentals arbetstillfällen för människor.”
Resultat: Publikens uppmärksamhet avleds från föroreningarna (A) till sysselsättningen (B).
Exempel:
1. ”Vårt företag anklagas för att bidra till miljöföroreningar. Men låt mig påminna er om att vi har skapat tusentals arbetstillfällen.”
Här bör det noteras att jobbtillfällen inte har något samband med föroreningarna; detta påstående tjänar enbart till att avleda uppmärksamheten från den huvudsakliga anklagelsen.
2. ”Som svar på en fråga om ekonomisk korruption säger regeringen: ’Vi har varit framgångsrika i kampen mot terrorism.’”
Här bör det noteras att framgång inom ett annat område inte kan fungera som ett svar på en anklagelse om korruption.
3. ”När man frågar någon om deras opålitlighet svarar de: ’Du kommer ju alltid för sent själv!’”
Här bör det noteras att lyssnarens fel inte rättfärdigar talarens eget felaktiga beteende.
Varför är dessa felslut farliga?
- De döljer sanningen och avleder det mentala fokuset från huvudfrågan.
- De fungerar som verktyg i politikens, mediernas och reklamens händer för att förvränga verkligheten.
- Genom ständig upprepning minskar de samhällets känslighet för lögner och vilseledning.
Hur kan vi känna igen och bemöta dem?
För att identifiera dessa felslut, var uppmärksam på följande tecken:
1. En plötslig förändring av ämne eller en förskjutning av diskussionen till ett orelaterat område.
2. Användning av känsloladdat språk för att väcka uppmärksamhet och avleda fokus från logiken.
3. Att ersätta huvudfrågan med en ytlig eller distraherande punkt.
Ett lämpligt svar kan vara: ”Du har bytt ämne i stället för att besvara huvudfrågan; låt oss återgå till själva sakfrågan.”
Slutsats:
Vilseledande eller distraherande felslut påminner oss om att det i varje diskussion eller argumentation är avgörande att hålla fokus på kärnan i frågan för att förstå sanningen. Dessa felslut döljer verkligheten genom att rikta uppmärksamheten mot ett till synes rimligt men irrelevant ämne.
Att känna igen dem hjälper oss att undvika att acceptera argument som vilseleder sinnet genom känslor, ursäkter eller moraliska gester, och i stället hålla vår uppmärksamhet fokuserad på det verkliga problemet.
Denna lektion har behandlat den allmänna karaktären och mekanismen hos vilseledande eller distraherande felslut. I de följande lektionerna kommer fem specifika former av sådana vilseledanden att undersökas:
1. Fikonlövsargumentet
2. Vädjan till dygd-felet
3. Gröntvättsfällan
4. Dygdsignaleringens felslut
5. Resursursäktsfelet [Identifierat och definierat av Bahman Azadfar]