Denna version har översatts och omstrukturerats av ChatGPT för att förbättra läsbarheten. Viktiga begrepp och resonemang har bevarats, men texten har delats upp med rubriker och anpassats språkligt för att göra den mer sammanhängande och lättläst.
Vi människor lever tillsammans i ett samhälle baserat på arbetsdelning. Om varje individ utför sitt arbete enligt moraliska principer och den ”Sanna lagen” (True Law), skulle vi ha ett samhälle fritt från kriser.
De flesta av oss utför våra uppgifter mer eller mindre korrekt. Men tre grupper – filosofer, jurister och politiker – antingen kan inte eller vill inte fullfölja de uppgifter de har åtagit sig. Som ett resultat av deras ansvarslösa agerande står det mänskliga samhället inför en rad kriser, och dessa kriser kommer att bestå tills filosofi, rättsväsende och politik tar sitt ansvar och uppfyller sina plikter.
Filosofi bär det största ansvaret för kaoset i mänskliga samhällen eftersom den har misslyckats med att identifiera och åtgärda två tredjedelar av vår brist på homeostas genom utbildning. Därmed har filosofin blivit källan till en ansvarslös kultur som dominerar rättsväsendet och politiken.
Medan en typ av filosofi (Akademisk filosofi) är källan till denna ansvarslöshet, strävar en annan typ (Sann filosofi) efter att omvandla denna kultur till en där ansvar blir en norm. Eftersom jag redan har behandlat filosofi i detalj i mina böcker – särskilt i den fjärde volymen – avstår jag från att upprepa den diskussionen här.
Konsekvenserna av ansvarslöshet
Denna kultur av ansvarslöshet leder till två förödande konsekvenser:
- Tystnad vid konfrontation med rimliga frågor. Politiker och jurister kan till och med använda tystnad som ett vapen – både defensivt och offensivt.
- En utbredd okänslighet för orättvisa bland politiker och jurister.
Denna ansvarslöshet, i kombination med dess skadliga effekter, innebär att även de jurister och politiker som har en stark önskan att upprätthålla rättvisa inte kan göra det – eftersom de inte ens vet vad rättvisa faktiskt är. Samtidigt motarbetas de av oärliga kollegor som utnyttjar denna ansvarslöshet för egen vinning.
Även de mest samvetsgranna juristerna och politikerna är osäkra på om rättvisa ens existerar.
Om den existerar – var kan man finna den?
Om den inte existerar – hur kan vi skapa den?
Roten till deras förvirring är Akademisk filosofi.
Att hålla de skyldiga ansvariga är vår enda utväg
Det enda logiska sättet att lösa dessa kriser är att hålla filosofi, rättsväsende och politik ansvariga. Dessa tre grupper är de främsta hindren för att identifiera och åtgärda de brister i vår homeostas som har lett oss till denna situation.
Eftersom den ansvarslösa filosofin existerar som ett etablerat akademiskt system i våra universitet, kan den kallas skolastisk eller akademisk filosofi.
Denna filosofi har svikit oss – och därför tog jag själv på mig ansvaret att fylla dess tomrum.
Sedan 1979 har jag ägnat mitt liv åt att besvara de frågor som akademisk filosofi vägrar eller misslyckas med att besvara. Jag har därmed haft en moralisk skyldighet att söka svar.
Eftersom varje människa som känner ansvar för samhället har en moralisk plikt att hålla andra ansvariga, har jag gjort detsamma.
Därför uppstår en instruktion för att skapa en kedja av moralisk ansvarighet:
👉 ”Ta ansvar, kräv ansvar, och låt oss göra ansvarighet till en standard.”
Denna moraliska princip uppmuntrar varje individ att ta ansvar för sina egna handlingar samtidigt som de uppmanar andra att göra detsamma. Den understryker vikten av att skapa en kultur där ansvar blir normen, där människor inte bara tar ansvar för sig själva utan även kräver och främjar moralisk ansvarighet i andra.
Målet är att se till att ansvar blir en gemensam värdering som styr både individuella och kollektiva handlingar – till gagn för hela mänskligheten.
Att ignorera ansvarsprincipen leder till katastrof
Det räcker inte att enbart vissa människor tar ansvar och utför sina uppgifter korrekt.
Om andra vägrar att ta sitt ansvar, kommer de att förstöra samhället genom sin brist på pliktkänsla – precis som akademiska filosofer, likgiltiga jurister och tanklösa politiker har gjort.
Vem är min målgrupp?
I denna text vänder jag mig till hela mänskligheten, men jag delar upp samhället i två grupper:
- Filosofer, jurister och politiker – som jag kallar ”Det verkliga systemet” (Real System).
📌 Dessa är krisskaparna. - Alla andra människor – vanliga medborgare, som jag kallar ”Ordinära människor”.
📌 Dessa är krisdrabbade.
Om du inte är verksam inom filosofi, rättsväsendet eller politiken, då är du en vanlig människa som betalar skatt och gör rätt för dig – och du borde därmed få leva ett liv fritt från kriser.
Hälsa, välbefinnande och säkerhet är dina rättigheter – de fastställs i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (UDHR), och du har redan betalat för dem genom att följa principen om arbetsdelning i samhället.
Ditt ansvar som väljare
När du röstar med ena handen, borde du med den andra handen få ett paket av gott styre (Good Governance).
Din röst är din rätt till suveränitet – den näst viktigaste rätten efter rätten till liv.
Alla andra rättigheter i UDHR härrör från denna förmåga att utöva suveränitet.
Men när du ger bort din röst utan att få gott styre i gengäld, då förstör du din egen suveränitet.
Om du inte respekterar din rätt till suveränitet – hur kan du då förvänta dig att andra ska respektera den?
Ditt val påverkar inte bara dig – det påverkar även mig och alla andra eftersom våra rättigheter är sammanlänkade.
När du förlorar ditt goda styre, drabbas även jag.
Avslutande ord
Att förändra världen börjar med att ta ansvar och kräva ansvar från andra.
Endast genom kollektiv moralisk ansvarighet kan vi åtgärda de brister som orsakar mänsklighetens kriser.
Låt oss göra ansvar till normen – för en rättvis och hållbar framtid.