På engelska: Existential Fallacy
Det handlar om ett allmänt påstående som vi gör om något, men vi antar felaktigt att detta också existerar i verkligheten.
Definition:
Det existentiella felslutet uppstår när vi drar slutsatsen utifrån ett eller flera universella påståenden att något existerar i verkligheten, trots att dessa påståenden endast är definitioner och inte bevisar verklig existens. Till exempel:
Alla enhörningar är mytiska varelser.
Alltså måste det finnas en enhörning vars myt har skapats!
Här bör man notera att ett universellt påstående endast är en definition, inte ett bevis på existens.
Typisk struktur för detta felslut:
- Alla M är P. [Större premiss]
- Alla S är M. [Mindre premiss]
- Alltså är vissa S P. [Särskild slutsats = felslut]
Här bör man notera att denna syllogism formellt sett är giltig till sin struktur, men den vilar på ett dolt och falskt antagande att S faktiskt existerar.
Om existensen av S inte har fastställts kommer slutsatsen om ”några S” att vara falsk. Att enbart uttala universella påståenden bevisar i sig inte deras yttre existens.
Exempel från verkliga livet:
1. Inom politik och mänskliga rättigheter:
a) Alla ideala regeringar är ärliga mot sitt folk. [Större premiss]
Alla regimer som förkunnar rättvisa är ideala regeringar. [Mindre premiss]
Alltså är några regimer som förkunnar rättvisa ärliga mot sitt folk. [Särskild slutsats = felslut]
Här bör man notera att detta argument, som använder två universella definitioner – en om ideala regeringar och en annan om regimer som förkunnar rättvisa – drar en existentiell slutsats utan att visa den verkliga ärligheten hos någon regim.
Utöver denna logiska kritik kan man också se att inom ramen för Realpolitik är ingen regering helt ärlig, eftersom maktens struktur bygger på hantering av information och bevarandet av den härskande klassens intressen.
Därför kan detta felslut vara vilseledande både logiskt och politiskt och leda till att den allmänna opinionen bedras.
b) Alla erkända krigsoffer får stöd av internationella institutioner. [Större premiss]
Alla flyktingar i denna region är krigsoffer. [Mindre premiss]
Alltså får några av dessa flyktingar stöd av internationella institutioner. [Särskild slutsats = felslut]
Här bör man notera att detta argument, som enbart bygger på två universella påståenden, antar att internationella institutioner stöder flyktingarna utan att ge något bevis på deras faktiska närvaro eller engagemang.
Huvudproblemet ligger i antagandet att enbart genom att definiera någon som ”krigsoffer” eller ”flykting” garanteras automatiskt ett yttre stöd, medan någon sådan garanti inte existerar.
Verkligheten är att miljoner flyktingar runt om i världen lever utan tillräckligt juridiskt, näringsmässigt, medicinskt eller psykologiskt stöd.
Det existentiella felslutet skapar här ett grundlöst hopp som döljer de hårda realiteterna i den humanitära krisen bakom humanitär retorik, och det kan leda till passivitet hos allmänheten, medielikgiltighet och till och med rättfärdigandet av ineffektiviteten hos internationella strukturer.
2. Inom utbildning:
a) Alla framstående elever är flitiga. [Större premiss]
Alla elever i denna klass är framstående. [Mindre premiss]
Alltså är några elever i denna klass flitiga. [Särskild slutsats = felslut]
Här bör man notera att detta argument enbart bygger på två universella definitioner och inte ger något bevis på den faktiska existensen av framstående elever.
Det är möjligt att det inte finns några framstående elever i denna klass alls, och slutsatsen vilar enbart på en abstrakt beskrivning.
Det existentiella felslutet vilseleder oss här att bedöma den konkreta verkligheten utifrån abstrakta begrepp, medan existensen av ett exempel först måste fastställas för att slutsatsen ska vara giltig.
b) Alla inspirerande lärare motiverar sina elever. [Större premiss]
Alla lärare på denna skola är inspirerande. [Mindre premiss]
Alltså motiverar några lärare på denna skola sina elever. [Särskild slutsats = felslut]
Här bör man notera att detta argument enbart bygger på universella definitioner och inte ger något bevis på lärarnas faktiska prestation.
Det är möjligt att det inte finns några inspirerande lärare på denna skola alls, och påståendet är bara en värdeetikett eller ett reklamuttryck.
Det existentiella felslutet får oss här att acceptera en önskvärd egenskap enbart på grundval av en språklig definition, utan något bevis på dess förverkligande i världen.
3. Inom konsumentreklam:
a) Alla äkta bantningskrämer orsakar viktminskning. [Större premiss]
Alla produkter som presenteras på denna webbplats är äkta bantningskrämer. [Mindre premiss]
Alltså orsakar några av dessa produkter viktminskning. [Särskild slutsats = felslut]
Här bör man notera att detta argument enbart bygger på en universell definition och påståendet att bantningskrämer existerar, men inte erbjuder något vetenskapligt eller empiriskt bevis på deras effektivitet.
Denna typ av existentiellt felslut är en vanlig taktik inom reklam: att antyda existensen av en effektiv produkt enbart genom att beskriva önskvärda egenskaper, snarare än att bevisa faktisk verkan.
Som ett resultat kan konsumenten fatta beslut baserat på en falsk föreställning, vilket sätter både hälsa och pengar i fara.
b) Alla äkta ekologiska produkter är fria från kemiska konserveringsmedel. [Större premiss]
Alla livsmedel som säljs som ekologiska i denna butik är ekologiska. [Mindre premiss]
Alltså är några av dessa livsmedel fria från kemiska konserveringsmedel. [Särskild slutsats = felslut]
Här bör man notera att felslutet ligger i den mindre premissen. Talaren påstår utan bevis att alla livsmedel i denna butik verkligen är ekologiska och drar sedan, utifrån detta obevisade antagande, slutsatsen att några är fria från kemiska konserveringsmedel.
Felet ligger i att likställa den ”universella definitionen av en ekologisk produkt” med den ”faktiska existensen av ekologiska produkter i butiken”. Detta existentiella språng – att acceptera en yttre existens enbart på grundval av definition eller påstående – är just det som utgör det existentiella felslutet.
4. I vardagslivet:
a) Alla sanna vänner står vid en persons sida i svåra tider. [Större premiss]
Alla dina vänner är sanna vänner. [Mindre premiss]
Alltså står några av dem nu vid din sida. [Särskild slutsats = felslut]
Här bör man notera att felslutet ligger i den mindre premissen. Talaren påstår utan att ge några bevis att alla en persons vänner är ”sanna vänner” och drar sedan, utifrån denna universella definition, slutsatsen att några av dem faktiskt måste vara närvarande i svåra tider.
Felet ligger i att likställa ”etiketten sann vän” med ”verklig närvaro i behovets stund”. Detta existentiella språng lurar sinnet att ta enbart tillämpningen av en etikett som bevis på yttre existens och aktiv handling. En sådan tro kan leda till falska förväntningar, besvikelse eller känslomässiga missförstånd.
b) Alla organiserade personer har ett dagligt schema. [Större premiss]
Alla mina rumskamrater är organiserade. [Mindre premiss]
Alltså har några av mina rumskamrater ett dagligt schema. [Särskild slutsats = felslut]
Här bör man notera att felslutet är dolt i den mindre premissen. Talaren tar, enbart genom att fästa etiketten ”organiserad” på sina rumskamrater, existensen av ett faktiskt schema för given utan att ge något bevis.
Felet ligger i att behandla en allmän beskrivning (att vara organiserad) som automatiskt likvärdig med den konkreta existensen av en specifik egenskap (ett dagligt schema). Detta existentiella språng får en att döma utifrån en mental etikett snarare än verkliga bevis. Ett sådant resonemang kan skapa falska förväntningar, förhastade omdömen och till och med spänningar i ett gemensamt boende.
Varför är detta felslut farligt?
● Det får oss att tro att något existerar i verkligheten enbart därför att vi har talat om det eller beskrivit det.
● Genom att skapa begrepp som saknar yttre existens men utövar verklig påverkan på sinnet, ger det grund för politiskt, reklam- eller psykologiskt utnyttjande.
● Det skiljer sinnet från den konkreta erfarenheten och vänjer det vid att acceptera inbillade påståenden.
Hur kan vi känna igen och bemöta det?
Om slutsatsen i ett argument handlar om existensen av något som i premisserna endast har beskrivits, utan att någon anledning har getts för dess verkliga existens, ställ frågan:
– Finns det ett verkligt yttre exempel på denna beskrivning, eller är det bara ett spel med ord?
Ett lämpligt svar kan vara: ”Att bara tala om något eller beskriva en egenskap betyder inte att det existerar i den verkliga världen.”
Slutsats:
Det existentiella felslutet uppstår när vi tror på den verkliga existensen av ett fenomen enbart på grundval av en beskrivning eller definition, utan något bevis som bekräftar det i den yttre världen.
Detta fel suddar ut gränsen mellan retorik om saker och deras faktiska existens och banar väg för acceptans av inbillade begrepp, grundlösa förväntningar eller vilseledande löften.
Att känna igen detta felslut lär oss att se på konkreta exempel i stället för att förlita oss på tomma ord och overkliga beskrivningar, och att avstå från att tro på det som bara ”sägs” eller ”påstås” tills det bekräftas av erfarenhet eller tillförlitliga bevis.
I en värld där dåraktiga politiker, reklammakare och oansvariga medier leker med ord är det viktigare än någonsin att dra en tydlig gräns mellan sanning och retorik.
Att se verkligheten som den är och omvandla den till sanning är en av grunderna för kritiskt tänkande och en förutsättning för vårt psykologiska och sociala välbefinnande.