På engelska: Appeal to Virtue Fallacy
När en person eller institution förlitar sig på positiva moraliska etiketter för att rättfärdiga sitt beteende eller sin argumentation, och därmed ersätter förnuft och fakta, begår de dygdsfelslutet.
Definition:
Dygdsfelslutet uppstår när en person eller institution, i stället för att lägga fram förnuft, bevis eller tydlig logik, använder moraliska ord och symboler för att få sina uttalanden eller handlingar att framstå som berättigade.
I detta fall används ”dygd” inte som en moralisk norm utan som en täckmantel för att dölja svagt resonemang eller för att främja egna intressen.
Till exempel försöker ett företag som marknadsför ohälsosamma produkter under slagord som ”för ärliga och rena familjer” ge sina varor en moralisk framtoning.
Typisk struktur för detta felslut:
- En moralisk eller etisk dygd (X) presenteras, en vars värde är allmänt accepterat.
- En person eller institution påstår sig stå i samklang med denna dygd (X) för att rättfärdiga sina ord, handlingar eller beslut.
- Felaktig slutsats: eftersom vi står i samklang med denna dygd måste våra ord eller handlingar vara riktiga och pålitliga.
Exempel från verkliga livet:
1. Inom politiken:
”Vi är Rättvisans parti, därför är vår skattepolitik rättvis.”
Här bör det noteras att det enbart att påstå ett engagemang för rättvisa inte garanterar att ekonomiska beslut är rättvisa. Ett moraliskt namn eller slagord kan inte ersätta genuin analys och utvärdering.
2. Inom reklam:
”Detta företag marknadsför sina produkter under slagordet ’Rent liv för en bättre framtid.’”
Här bör det noteras att användningen av tilltalande moraliska ord som ”renhet” eller ”ansvar” inte har något samband med den faktiska kvaliteten på företagets produkter. Detta slagord tjänar enbart till att vinna konsumentens förtroende.
3. I vardagslivet:
”Jag är en religiös och hederlig person, så mitt omdöme i denna fråga måste vara korrekt.”
Här bör det noteras att religiös tro eller goda avsikter inte kan ersätta verklig kunskap eller kompetens. Att enbart påstå hederlighet eller tro är inget bevis på att ens omdöme är tillförlitligt.
Varför är detta felslut farligt?
- Det försvagar det kritiska tänkandet, eftersom människor litar på moraliska fasader eller goda avsikter i stället för att kräva bevis.
- Det gör det möjligt för individer och institutioner att gömma sig bakom dygdiga slagord och undvika ansvar.
- Genom att upprepa tomma moraliska slagord suddas gränsen mellan moralisk framtoning och verklighet ut i samhället, och hyckleri och bedrägeri ersätter ärlighet.
Hur kan vi känna igen och bemöta det?
Om du i ett argument ser att moraliska begrepp används för att rättfärdiga en slutsats, fråga:
– Har talaren enbart använt moraliska ord och symboler som ”rättvisa”, ”ärlighet” eller ”ansvar”, eller har hen gett en tydlig och mätbar definition av dessa begrepp? [1]
– Är användningen av moraliska slagord och dygder genuin och uppriktig, eller syftar den till att vinna förtroende och gynna talarens egna intressen?
Ett lämpligt svar kan vara: ”Jag respekterar goda avsikter och moraliska värderingar, men att använda dessa dygder som enbart slagord leder oss ingenstans. Var vänlig och presentera dina bevis eller ditt resonemang och visa i vilken utsträckning du faktiskt följer dessa påståenden.”
Slutsats:
Dygdsfelslutet påminner oss om att vackra ord och höga moraliska värden, om de saknar tydlig definition och substans, kan bli verktyg för bedrägeri.
I denna form av vilseledning används dygdens yttre framtoning för att tjäna personliga eller organisatoriska intressen och ersätter genuint ansvar.
Inget ord, hur heligt det än är, kan i sig självt utgöra bevis för att en handling är rätt eller god.
Att känna igen detta felslut lär oss att söka moral inte i slagord utan i beteende, struktur och påtagliga resultat.
Endast genom att definiera begrepp vetenskapligt och anta tydliga etiska normer kan vi skilja mellan uppriktig tro och instrumentell användning av dygd, och förhindra spridningen av bedrägeri och hyckleri i samhället.
[1] Roten till många fall av dygdsfelslutet ligger i bristen på en exakt definition av själva begreppet ”moral”. När ett samhälle eller en individ saknar tydliga och mätbara etiska normer blir ord som rättvisa, ärlighet eller mänsklighet vaga slagord som vem som helst kan tolka efter eget tycke.
Under sådana omständigheter kan även de som uppriktigt tror på moral oavsiktligt falla i detta felslut.
Befrielse från denna villfarelse blir möjlig först när moraliska begrepp åtföljs av vetenskapliga, empiriska och verifierbara definitioner snarare än av känslor och vackra ord.
Av denna anledning härleder varje begrepp inom den Sanna Filosofin sin innebörd från en exakt definition, och Sekulära moraliska värderingar grundas på objektiva och universella kriterier.