På engelska: Conceptual Fallacy
När ett begrepp används utan en tydlig, exakt eller korrekt definition blir hela argumentet eller diskussionen ogrundad och resultatlös.
Definition:
Det begreppsliga felslutet uppstår när nyckelordet eller nyckelorden i ett argument används utan en tydlig definition eller med en tvetydig och inkonsekvent betydelse. I ett sådant fall talar båda parter i diskussionen, utan att inse det, om olika begrepp. Som ett resultat av detta avviker dialogen från att undersöka verkligheten och reduceras till ett gräl om ord. Följaktligen blir varje försök att nå en logisk eller praktisk slutsats resultatlöst. Till exempel kan man säga:
”Vi måste vara trogna våra nationella värderingar.”
Här bör man notera att om begreppet ”nationella värderingar” inte definieras, kan varje grupp tolka det som den vill – från solidaritet och tolerans till uteslutning eller förtryck av andra. En sådan oklarhet får uttalandet att verka rimligt, men i praktiken blir det ogrundat eller till och med farligt.
Den akademiska filosofin spelar en central roll i att skapa oklarhet i begrepp. Oklarhet orsakar förväxling mellan begrepp och suddar ut gränsen mellan rätt och fel, vilket leder till oändliga problem och kriser för mänskligheten. Att till exempel betrakta ”kapitalism” och ”marknadsekonomi” som synonymer är ett av de vanligaste exemplen på begreppsförvirring.
Den typiska strukturen för detta felslut:
1. Nyckelbegrepp som ”frihet”, ”rättvisa”, ”värdighet” eller ”lag” används i ett argument.
2. Dessa begrepp förblir odefinierade eller används på ett tvetydigt och mångtydigt sätt.
3. Den andra parten tolkar varje begrepp utifrån sin egen förståelse.
4. Resonemanget fortsätter på grundval av dessa inkonsekventa tolkningar, utan någon gemensam grund för ömsesidig förståelse av begreppen.
5. Till slut uppstår irrelevanta eller ogrundade slutsatser, eftersom det inte finns någon enighet om innebörden av de centrala begreppen.
Exempel från det verkliga livet:
1. Inom politiken:
a) ”Vi försvarar staters rätt till suveränitet.”
Här bör man notera att om definitionen av ”suveränitet” inte är tydlig blir diskussionen resultatlös. Betyder det absolut oberoende från varje yttre inblandning, eller en suveränitet som är begränsad av åtaganden inom mänskliga rättigheter? Utan att klargöra detta begrepp blir försvar av mänskliga rättigheter eller hantering av systematiska överträdelser förlamat.
b) ”Vi måste respektera och följa lagen.”
Här bör man notera att om lagens definition och ursprung inte tydligt fastställs kan den styrande minoritetens vilja påtvingas majoriteten i lagens namn, vilket kränker deras rättigheter. Varje beslut som kränker rättigheterna för en enda oskyldig människa är ovärdigt att kallas en lag.
2. Inom utbildning:
”Vi måste lära barnen om frihet.”
Här bör man notera att begreppet ”frihet” kan ha motsatta betydelser. Om undervisning i frihet innebär befrielse från varje begränsning kan det leda till oordning. Men om den kombineras med ansvar och respekt för andra blir den grunden för ett ansvarsfullt medborgarskap. En felaktig definition av detta begrepp kan göra hela utbildningsprogrammet verkningslöst.
3. Inom medierna:
”Social rättvisa är vad alla människor kräver.”
Här bör man notera att ”social rättvisa” är ett komplext begrepp som kan ha olika betydelser för olika människor: inkomstjämlikhet, lika möjligheter, avskaffande av diskriminering eller en kombination av dessa. Att använda detta begrepp utan en tydlig definition leder till missförstånd eller vilseledning av publiken.
4. Inom filosofi och religion:
”Vi måste återvända till människans natur.”
Här bör man notera att ”människans natur” är ett av de mest tvetydiga begreppen i religiösa och filosofiska texter. Om det inte är klart vad som menas med naturen – biologiskt, psykologiskt, moraliskt eller något annat – kommer diskussionen om att ”återvända” till den varken att ha mening eller effekt.
Varför är detta felslut farligt?
Det begreppsliga felslutet är en av de farligaste formerna av intellektuella misstag, eftersom det verkar göra dialog möjlig men i praktiken tömmer den på innehåll. Detta felslut har djupgående konsekvenser som visar sig på individ-, samhälls- och institutionsnivå:
1. Det gör en konstruktiv dialog omöjlig:
När parterna i en diskussion har olika uppfattningar om samma begrepp blir samtalet i praktiken resultatlöst. De tror att de talar om ett och samma ämne, medan de i själva verket talar om olika saker.
2. Det banar väg för språkligt bedrägeri och politiska slagord:
Ord som ”frihet”, ”rättvisa”, ”reform” eller ”nationella värderingar”, om de lämnas odefinierade, förvandlas till propagandaverktyg. Sådana termer kan få vilken betydelse eller rättfärdigande som helst och blir, i stället för att upplysa, redskap för att vilseleda den allmänna opinionen.
3. Det möjliggör manipulation av centrala begrepp:
När betydelsens gränser är oklara kan de som har makten omtolka ord som ”lag” eller ”moral” på sätt som tjänar deras egna intressen. Som ett resultat kan ”att bryta mot lagen” kallas ”att upprätthålla lagen”, och ”orättvisa” kan rättfärdigas som ”att bevara ordningen”.
4. Det undergräver grunderna för rättsliga, moraliska och pedagogiska system:
Eftersom dessa system vilar på definitioner. När grundläggande begrepp som ”rättighet”, ”ansvar” eller ”mänsklighet” saknar tydlig definition förvandlas lagen till ett verktyg för dominans, moralen till en smaksak och utbildningen till en upprepning av klichéer.
5. Det skapar strategisk tystnad:
Att undvika att definiera begrepp förvandlas till en organiserad tystnad inför centrala frågor. Denna tystnad är den svåraste och mest plågsamma formen av det begreppsliga felslutet, eftersom den driver det tänkande sinnet till gränsen för intellektuell utmattning och förtvivlan.
En sådan tystnad blir i sig en aktiv taktik för att blockera dialog och undvika ansvar, eftersom diskussionen upphör inte genom resonemang utan genom avsaknaden av svar.
I en sådan situation förvandlas tystnaden till ett maktmedel och hindrar sanningen om grundläggande begrepp som fred, rättvisa eller värdighet från att komma fram.
6. Det skapar långvariga och resultatlösa tvister:
Begreppslig oklarhet förvandlar dialogen till ett oändligt gräl. I stället för att nå verkliga lösningar använder människor sin energi till att försvara sina personliga tolkningar av ord, och som ett resultat skjuts rationellt och ansvarsfullt beslutsfattande upp.
Hur man känner igen och bemöter det?
När du i en diskussion märker att ett nyckelbegrepp har flera betydelser, eller att de två parterna förstår ett begrepp på olika sätt, eller att dess definition inte alls är tydlig, bör du misstänka ett begreppsligt felslut. För en mer noggrann granskning, fråga:
- ”Är detta nyckelbegrepp tydligt definierat?”
- ”Använder båda parter i diskussionen samma betydelse för detta begrepp?”
- ”Behåller detta begrepp samma betydelse genom hela diskussionen?”
- ”Har definitionen av detta begrepp en vetenskaplig grund?”
Ett lämpligt svar kan vara: ”Så länge ett centralt begrepp inte är definierat exakt och tydligt kan inget argument som rör det vara giltigt. Därför bör diskussionen pausas tills den begreppsliga definitionen har klargjorts.”
Slutsats:
Det begreppsliga felslutet är ett av de största hindren för korrekt tänkande. Utan tydliga definitioner av begrepp kan inget argument vara hållbart. Begreppslig klarhet är en nödvändig förutsättning för kritiskt tänkande, konstruktiv dialog och ansvarsfullt beslutsfattande. Den sanna filosofin uppmanar oss, innan vi fäller någon dom, att fråga oss själva: ”Vet jag verkligen vad detta ord betyder?” Och om vi inte vet, är vår första plikt att klargöra det. Skillnaden mellan sann filosofi och akademisk filosofi ligger i den betydelse de tillmäter definitionerna av begrepp. För mer information, se ”Begreppsdefinitionernas roll i sann filosofi och akademisk filosofi.”