En introduktion till Påtvingat dilemma-felslut
För filosofer från Aristoteles till nutid har medvetenhet om och studiet av logiska felslut varit en hörnsten i förståelsen av mentala misstag. I Sophistici Elenchi listade Aristoteles tretton felslut i två kategorier: ”felslut i diktion” (som rör språk) och ”felslut i logik” (som rör argument). Sedan dess har det inom den logiska och filosofiska traditionen framträtt olika listor och klassificeringar, och med varje epok har antalet erkända felslut ökat.
Idag, om vi inkluderar alla formella och informella felslut och deras undergrenar, kan antalet överstiga tvåhundra—en siffra som visar komplexiteten och mångfalden av fel i resonemang inom logik, språk och vardagsliv. Dessa klassificeringar och etiketter är främst till för bekvämlighet vid studier och som referens; annars kan i praktiken ett och samma felslut falla under flera rubriker. Dessutom kombinerar de som använder felslut ofta flera stycken för att göra sitt resonemang mer övertygande.
Med vetenskapernas tillväxt, mediekritik och tillämpad logik har moderna forskare definierat och dokumenterat nya felslut som saknades i de klassiska källorna. Den Sanna Filosofin är också en nykomling som öppnar nya horisonter för felslut i tänkandet. Ett sådant fall är Påtvingat dilemma-felslut (även känt som Gladiatorns två alternativ), vilket inte har någon självständig plats i den akademiska filosofin. Jag (Bahman Azadfar) försökte inledningsvis, i en kort notis, att införliva metaforen om ”Gladiatorns två alternativ” inom felslutet av falska alternativ. Men den skon visade sig vara alltför trång för detta begrepp. Erfarenheten visade att det påtvingade valet mellan två onder går bortom en falsk dikotomi, och detta ledde mig till att formulera det självständigt. Följande text är resultatet.
Bahman Azadfar
5 september 2025
Påtvingat dilemma-felslut (Gladiatorns två alternativ)
På engelska: The Imposed Dilemma Fallacy
En oönskad situation där man oundvikligen måste välja mellan ”två onder.” Ibland påtvingas båda onderna samtidigt.
Definition:
Påtvingat dilemma-felslut uppstår när en individ eller ett samhälle placeras i en situation där de nödvändigtvis måste välja minst ett av ”två onder”, utan att det finns något gott alternativ i det ögonblicket.[1] I själva verket tvingas personen eller samhället att välja mellan två ”antingen … eller …”-alternativ, som båda är onda, ungefär som situationen för en gladiator i det antika Rom.
I Romarriket stod en fången gladiator inför två val: om han vägrade att gå in på arenan dödades han genast; om han gick in hade han femtio procents chans att överleva. För att leva var han tvungen att döda sin motståndare. Han hade ingen verklig frihet; han tvingades välja mellan de två onderna ”döda” eller ”bli dödad.” Naturligtvis hände det ibland att han dödade sin motståndare men senare dog av de skador han fått under striden.
Påtvingat dilemma-felslut är en följd av att mänskliga rättigheter ignoreras och kränks. Det kommer att bestå tills den utbildning som krävs enligt artikel 26, punkt 2, i den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna blir fullt förstådd och genomförd.
Typisk struktur för detta felslut:
1. Individ eller samhälle A är fången.
2. A måste välja mellan ”ont P” eller ”ont T.”
Fångenskap är det som skapar Påtvingat dilemma-felslut. Denna fångenskap kan vara mental, fysisk eller bådadera. Om en individ eller ett samhälle vill undvika en situation där de måste välja mellan två onder, måste de undvika att hamna i fångenskap långt innan ögonblicket av det påtvingade valet. Om de redan är fångna måste de sträva efter frihet.
Den fångenskap som ligger till grund för Påtvingat dilemma-felslut är bristen i människans homeostas, vilket gör vår personlighet ofullständig.[2] Så länge två tredjedelar av homeostasen inte fungerar korrekt har vi en ofullständig personlighet. Under sådana omständigheter tvingar vi, på grund av vår okunnighet, antingen oss själva eller andra att välja minst ett av två onder.
Befrielse blir endast möjlig när homeostasen fungerar fullt ut och korrekt, vilket gör det möjligt för oss att utveckla en fullständig personlighet.
Vis utbildning är nyckeln till frihet från denna fångenskap i okunnighet och till att uppnå en fullständig personlighet. Det är med denna förståelse som artikel 26, punkt 2, i den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna uttryckligen fastslår:
Utbildning ska syfta till den fulla utvecklingen av människans personlighet och till att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Tills andan och bestämmelserna i den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna förstås och genomförs kommer vår mentala och fysiska fångenskap att fortsätta, och vi kommer att placeras i situationer där vi måste välja mellan två onder, utan något gott alternativ eller ens en utväg.
Exempel från verkliga livet:
1. Inom politik och internationella relationer:
a) I februari 2022 inledde Ryssland en militär attack mot Ukraina. Finland och Sverige, två europeiska länder, var neutrala och inte medlemmar i NATO. Attacken skapade en känsla av osäkerhet bland deras folk och regeringar. Den allmänna opinionen, som tidigare var emot ett NATO-medlemskap, svängde till fördel, och båda länderna gick med i alliansen.
Här bör man notera att hela denna kedja—den ryska attacken och Finlands och Sveriges anslutning—var resultatet av en närmare och en mer avlägsen process.
- Den närmare processen: NATOs utvidgning österut fick Ryssland att känna sig hotat och ta till krig. Då fick Finland och Sverige, som inte var medlemmar i alliansen, panik och gick med i NATO för att få skydd. Dessa nationer, liksom alla andra under normala omständigheter, är fredsälskande och har ingen önskan om krig, men hamnade i Påtvingat dilemma-felslut—eller ”Gladiatorns två alternativ”—och tvingades välja mellan att ”kämpa ensamma” eller ”kämpa tillsammans.”
De gick in i NATO precis som en gladiator en gång gick in på arenan.
- Den mer avlägsna processen: Mänsklighetens hopp efter andra världskriget var att bildandet av Förenta nationerna och antagandet av den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna skulle föra med sig en varaktig fred. Men eftersom bestämmelserna i förklaringen varken har förståtts eller genomförts har krigen fortsatt, eftersom det saknas en djup förståelse av fred. Hur kan fred uppnås om vi inte vet vad den är eller hur vi ska nå den?
Varken skapandet av Förenta nationerna, antagandet av en stadga för internationell fred och säkerhet, antagandet av den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna eller till och med byggandet av ett 39-vånings högkvarter i New York kan skapa fred eller förhindra kränkningar av mänskliga rättigheter. Om vi inte förstår vad fred är och hur den kan uppnås, kommer allt detta att förbli blotta dekorationer, och krig och kränkningar av mänskliga rättigheter kommer att fortsätta.[3]
b) Gröna partier har konsekvent motsatt sig fossila bränslen och lovat att skydda miljön. Det tyska gröna partiet gick in i en koalitionsregering 2021. År 2022, efter att kriget i Ukraina brutit ut, förvärrades Europas energikris. Den tyska regeringen gick med på energibolaget RWEs plan att riva byn Lützerath för att utvidga en brunkolsgruva.
Här bör man notera att det tyska gröna partiet accepterade detta som ett ”mindre ont”: antingen förstöra en by eller importera fossila bränslen i stor skala. Men detta var ändå ett Påtvingat dilemma: att välja mellan onder utan någon god väg. Liksom Finland och Sverige stod de inför valet att ”kämpa ensamma” eller ”kämpa tillsammans.”
Anta att det tyska gröna partiet ville förbli troget sina löften. I så fall borde det ha agerat årtionden tidigare, innan ögonblicket av det påtvingade valet, för att etablera global fred så att kriget i Ukraina inte skulle inträffa, och för att reformera de konsumtionsmönster som påtvingats av kapitalismen.
Precis som att undvika krig endast är möjligt genom att förstå och genomföra den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, är det enda sättet att förhindra att miljön offras förebyggande åtgärder och kloka, tidiga handlingar.
c) För att konfrontera den orättvisa ordning som råder i världen ställs två påtvingade alternativ inför rättvisesökande individer eller grupper:
Antingen måste de gå in i legal politisk verksamhet (som det tyska gröna partiet), eller så måste de vända sig till våld och terrorism (som Baader–Meinhof-gruppen) och bli eliminerade.
Här bör man notera att mellan de två oundvikliga onderna—”terroristiska handlingar” och att ”träda in på den legala politikens arena”, det vill säga realpolitik—valde en grupp unga rättvisesökare i Tyskland det värre onda och blev Baader–Meinhof-gruppen (senare känd som Röda armé-fraktionen, RAF), medan den andra gruppen valde det mindre onda och blev det tyska gröna partiet. En tredje väg fanns varken då (åren efter studentrörelsen 1968) eller finns idag.
Ingen av de två grupperna kunde bidra till att minska orättvisan i världen, eftersom det Påtvingade dilemma-felslut som realpolitiken och dess ekonomiska arm, kapitalismen, ställer oss inför inte öppnar någon väg till rättvisa. Begreppet rättvisa, liksom begreppet fred, kräver en djup förståelse av den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. En sådan djupgående förståelse är omöjlig utan den Sanna Filosofin.
d) Vid 50-årsjubileet av den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna talade dåvarande FN:s generalsekreterare med hopp om framtiden. Men vid 75-årsjubileet av samma deklaration höll en annan generalsekreterare djupt nedslående ord.
Här bör man notera att denna förändring i tonläge visar på förlorade möjligheter. Från 1998 till 2023 dominerade passivitet och ytliga åtgärder, vilket fångade oss i två onder: att inte göra någonting eller att ägna sig åt tomma uppvisningar. Utan seriösa åtgärder nu kommer hundraårsjubileet (2048) att konfrontera oss med värre onder: antingen en värld av kris och orättvisa, eller kollapsen av den juridisk-mänskliga ordningen.
e) Journalister i många länder står inför två alternativ: att tiga och skydda sina liv, eller att tala sanning och riskera fängelse, tortyr eller mord.
Här bör man notera att denna situation är ett exempel på det Påtvingade dilemma-felslutet: att välja ett av två onder, utan någon tredje väg tillgänglig. I verkligheten har frånvaron av internationellt rättsligt stöd tvingat journalister, likt gladiatorer, att välja mellan två onder: antingen tystnad eller döden.
Om vi vill att journalister i framtiden inte ska tvingas välja mellan två onder, måste vi skapa en tredje väg nu.
Det internationella samfundet måste ställa journalister under ett effektivt rättsligt skydd. Detta innebär att skapa en internationell domstol med en egen polisstyrka, så att undertryckandet av journalister först blir kostsamt för människorättskränkare och därefter omöjligt.
I ett sådant rättssystem måste ’gripandet av varje journalist, var som helst i världen och av vilken anledning som helst, rapporteras till den internationella domstolen och utredas av en oberoende åklagare. Den internationella domstolen måste säkerställa att anklagelser och gripanden av journalister inte är en konspiration för att tysta deras röst eller hämnas på dem.’
Endast med sådana rättsliga mekanismer, tillsammans med andra reformer härledda från den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, kan journalister i framtiden befrias från fångenskapen i detta påtvingade dilemma och ges friheten att tala sanning utan rädsla.
2. Inom hälsa och välbefinnande:
a) Daniel hade haft diabetes i flera år men ignorerade sin läkares råd. Till slut tvingade högt blodsocker och en allvarlig infektion honom att möta två onder: antingen förlora sitt ben eller förlora sitt liv. Han tvingades välja amputation.
Här bör man notera att infektionen som nådde Daniels ben var resultatet av år av vårdslöshet och brist på uppmärksamhet på behandlingen, vilket till slut placerade honom inför det Påtvingade dilemma-felslutet. Daniel tvingades välja mellan sitt ben eller sitt liv. Om han aldrig hade velat möta ett sådant dilemma borde han år tidigare ha följt en strikt diet, tagit sina mediciner i tid och lyssnat på sin läkares råd.
b) Sara ignorerade högt blodtryck. Njursvikt tvingade henne att välja mellan en transplantation och döden.
Här bör man notera att detta likaså var resultatet av försummelse. En tidigare livsstilsförändring skulle ha undvikit det.
3. Inom utbildning:
a) Under åratal försummades investeringar i digital utbildningsinfrastruktur och lärarutbildning. När COVID-19 bröt ut tvingades skolor att välja mellan två onder: antingen ett fullständigt stopp för undervisningen eller osäker närundervisning.
Här bör man notera att denna situation är ett exempel på det Påtvingade dilemma-felslutet: skolan var fångad mellan två onder, utan någon tredje eller god möjlighet tillgänglig. Ändå låg rötterna till detta dilemma i det förflutna, då den digitala utbildningen borde ha stärkts och lärarna borde ha utbildats i de nödvändiga färdigheterna. Att försummma den investeringen, precis som att försummma sin hälsa före sjukdom, drev slutligen skolan in i en situation där den var tvungen att välja mellan ”utbildningsstagnation” och ”risk för elevernas och lärarnas hälsa.”
b) Artikel 26, punkt 2, i den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna ålägger utbildningen att leda till den fulla utvecklingen av människans personlighet. FN:s medlemsstater har antagit denna skyldighet som nationell lag, men i praktiken genomförs den inte. Denna överträdelse skapar ett exceptionellt dubbelt ont och tvingar mänskligheten att acceptera båda onderna samtidigt: antingen fortsättningen av ett bristfälligt utbildningssystem eller beståndet av flera kriser, inklusive krig.
Här bör man notera att utbildningsreformen är ”modern till andra reformer”; därför kan varken rättvisa eller varaktig fred etableras utan den fulla utvecklingen av människans personlighet.
Sedan 1948, året då den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna antogs, har alla FN:s medlemsstater varit fångade i dessa två onder, utan att den tredje vägen—fullständig utbildning—lagts fram för dem. Utan den Sanna Filosofin och brådskande investeringar i att utbilda lärare som kan förmedla filosofi, kritiskt tänkande och respekt för mänskliga rättigheter för att lägga den verkliga grunden för fred, kommer det Påtvingade dilemma-felslutet att bestå i framtiden, och acceptansen av båda onderna att fortsätta.
4. Inom ekonomin:
a) Under åratal sköts strukturella reformer i det finansiella systemet upp. Till slut hamnade regeringen mellan två onder: antingen vårdslös sedelpressning för att täcka utgifter eller att pålägga folket ekonomisk åtstramning.
Här bör man notera att denna situation är ett tydligt exempel på det Påtvingade dilemma-felslutet. Långvarig försummelse av grundläggande reformer i det finansiella och bankmässiga systemet förde regeringen till en punkt där den tvingades välja mellan ”skenande inflation från sedelpressning” och ”fattigdom och påfrestningar orsakade av åtstramning.” Om strukturella reformer hade genomförts i rätt tid skulle en sådan farlig dikotomi aldrig ha uppstått. En tredje väg—gradvis omstrukturering av det finansiella systemet med transparens och rättvisa—kan endast förverkligas när politisk vilja och ekonomisk rationalitet ersätter tillfälliga och påtvingade lösningar.
b) Under årtionden ignorerades skatteflykt av de rika och stora företag. Regeringen tvingades välja mellan två onder: antingen att höja skatterna för medel- och låginkomsttagare eller att låta den offentliga skulden eskalera till krisnivå.
Här bör man notera att detta påtvingade dilemma är en följd av den strukturella orättvisan i skattesystemet. De rikas och de stora företagens skatteflykt drev regeringen till den punkt där den, för att täcka budgetunderskottet, var tvungen att välja mellan ”större bördor på medel- och låginkomsttagare genom högre skatter” eller ”sjunkande ned i offentlig skuld, vilket i sin tur leder till djupare sociala och ekonomiska kriser.” Om skatterättvisa hade etablerats från början och alla medborgare och företag hade betalat skatt efter förmåga, skulle en sådan orättvis dikotomi aldrig ha uppstått. En tredje väg är möjlig endast genom genuin skattereform och avskaffandet av undantag och korruption.
5. I vardagslivet:
a) Linda försummade regelbunden sömn och kost i åratal och gjorde ingenting åt det. Nu är hon fångad mellan två onder: antingen ta starka piller och uthärda deras biverkningar, eller lida av kronisk sömnlöshet och trötthet.
Här bör man notera att Lindas påtvingade dilemma är den direkta följden av hennes långvariga åsidosättande av en hälsosam livsstil. Valet mellan ”beroende av medicinering med biverkningar” och ”att uthärda sömnlöshet och trötthet” är i själva verket resultatet av ett förflutet där förebyggande åtgärder och förändrade vanor ignorerades. Om hon hade agerat år tidigare för att upprätthålla regelbunden sömn och korrekt näring, skulle hon aldrig ha ställts inför ett sådant påtvingat val mellan två onder.
b) Simon tvingades välja mellan två onder på grund av sin vårdslöshet med underhåll och sina långa förseningar med att reparera bilen: att betala en hög kostnad för omfattande reparationer eller att köpa ett nytt fordon på avbetalning med långvariga skulder.
Här bör man notera att Simons påtvingade dilemma är ett resultat av hans tidigare försummelser. Hans åsidosättande av regelbundet underhåll och ignorans av mindre reparationer förde honom till den punkt där han var tvungen att välja mellan ”att bära den tunga ekonomiska bördan av reparationer” eller ”långvarig skuld för en ny bil.” Om Simon tidigare hade tagit hand om sitt fordon och skött de nödvändiga mindre reparationerna skulle han aldrig ha tvingats in i detta kostsamma val.
c) Helen försummade sin dagliga tandvård i åratal och undvek att gå till tandläkaren för årliga kontroller. Till slut stod hon inför två onder: antingen uthärda svår och outhärdlig tandvärk eller betala en mycket hög kostnad för behandling, vilket ledde till utdragning och förlust av flera tänder.
Här bör man notera att Helens påtvingade dilemma är den direkta följden av åratal av försummad daglig tandvård och uteblivna regelbundna tandläkarbesök. Valet mellan ”att uthärda svår och outhärdlig smärta” och ”att betala en hög kostnad och förlora flera tänder” är resultatet av tidigare försummelser. Om hon hade agerat år tidigare genom att upprätthålla daglig munhygien och regelbundet besöka tandläkaren, skulle hon inte ha placerats i en sådan påtvingad situation.
Varför är detta felslut farligt?
- Det upprätthåller det onda och gör valet mellan onder oundvikligt.
- Det framkallar förtvivlan och underkastelse under det ondas herravälde.
Hur kan man känna igen det och bemöta det?
Det Påtvingade dilemma-felslutet är det slutliga resultatet av mental eller fysisk fångenskap.
För att undvika att nå ett påtvingat val får man inte acceptera fångenskap. Om man är fången måste man vara beredd på de två onderna.
En gladiator på väg att gå in på arenan konfronterades med konsekvenserna av sin fångenskap. Han hade antingen blivit förslavad med våld eller fötts av förslavade föräldrar. I båda fallen var han en slav, fången i ett ovisst system som ställde honom öga mot öga med två onder: ”döda eller bli dödad.”
I antiken uthärdade de flesta slavar både mental och fysisk fångenskap. Men endast några få, som Spartacus, vars fångenskap endast var fysisk, kunde göra uppror eftersom hans sinne inte hade blivit förslavat. Därför kunde han resa sig och vinna sin frihet.
Idag är fångenskapen främst mental. Varje människa föds in i mental slaveri eftersom två tredjedelar av deras homeostas inte fungerar korrekt. Denna brist är den osynliga kedja som håller sinnet i fångenskap. Skillnaden mellan osynlig och synlig fångenskap är att inga kedjor eller inneslutande fängelsemurar kan ses—men de finns alla där, endast osynliga.
Denna osynlighet får en person att tro att de är fria, men det Påtvingade dilemma-felslutet tvingar dem att stå exakt där en gladiator en gång stod, inför två onder och tvungen att välja ett. Det tragiska i saken är att även när man befinner sig i den situationen förstår man inte orsaken till tvånget att välja mellan två onder, eftersom okunnigheten är just den osynliga kedja som håller dem i fångenskap.
Naturligtvis, så länge den osynliga kedjan håller sinnet fängslat, kommer det Påtvingade dilemma-felslutet att påtvinga sig människans liv. För att bryta de osynliga kedjorna måste vi först göra dem synliga, urskilja deras natur och upptäcka med vad de kan kapas. Detta väcker frågan: hur kan kedjan göras synlig?
Det korrekta svaret är detta: fråga dig själv om begreppen i den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och se om du verkligen förstår deras innebörd. Till exempel, i den första paragrafen av texten till den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna ingår följande sex begrepp:
- Värdighet
- Rättigheter
- Människofamiljen
- Frihet
- Rättvisa
- Fred
Om ditt sinne inte är fängslat—det vill säga om homeostasen fungerar fullt ut och korrekt—kommer du att förstå dessa begrepp utan svårighet och se sambandet mellan dem. Men det är osannolikt att du skulle kunna göra det utan den utbildning som krävs enligt artikel 26, punkt 2, i den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.
Början på befrielsen från den osynliga kedjan av mentalt slaveri är att erkänna kedjans existens. Att konfrontera dessa sex begrepp och sträva efter att förstå dem avslöjar okunnighetens kedja, vilket gör det som var osynligt för dig synligt, så att du kan kapa okunnighetens länkar och befria ditt sinne från fångenskap.
Om du förblir tyst inför dessa begrepp eller rycker på axlarna och säger ”Och vad då?”, kommer den osynliga kedjan att bestå, och ditt sinne kommer utan tvekan att förbli fångat i okunnighet. Förr eller senare kommer du att få betala priset för denna likgiltighet genom att ställas inför valet av ett av de två onderna—eller, om du har otur, båda. Men om du erkänner din okunnighet i förhållande till de sex begrepp som nämnts ovan, kommer du att inse vikten av den visa utbildning som rekommenderas i artikel 26, punkt 2, i den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.
Vis utbildning är som en såg som kapar okunnighetens kedja. För att börja, se dessa 18 utbildningsvideor HÄR.
Slutsats:
Det Påtvingade dilemma-felslutet är ett av de farligaste mentala felen, eftersom det placerar en individ eller ett samhälle i en situation där de tvingas acceptera ett av två onder, utan att något gott alternativ finns tillgängligt. Ibland utvecklas omständigheterna till och med på ett sådant sätt att båda onderna påtvingar sig samtidigt på individen eller samhället.
Rötterna till detta dilemma ligger alltid i det förflutna: att inte se problemens och krisernas ursprung, att förbli passiv inför varningar, att försummma vis utbildning, att trampa på mänskliga rättigheter och att förlita sig på korrupta strukturer. Det är just dessa försummelser som för oss till ett ögonblick där endast två onder ligger framför oss. Av denna anledning är det påtvingade dilemmat inte en plötslig händelse, utan resultatet av en kedja av förlorade möjligheter.
Konsekvensen är förtvivlan och underkastelse under det ondas herravälde. När ingen god väg ligger framför, samtycker människor till fortsättningen av de rådande orättvisa förhållandena. Ett sådant accepterande säkerställer det ondas beständighet. Denna fortsättning visar sig i politiken som upprepade krig, i ekonomin som ekonomiska kriser (fattigdom, allvarliga förmögenhetsklyftor, skulder och arbetslöshet), i hälsan som kroniska mentala sjukdomar (depression) och epidemier som COVID-19, och i utbildningen som fortsatt okunnighet om moral och lagöverträdelser.
Men det finns en tredje väg: att göra de osynliga kedjorna av mental fångenskap synliga. Detta kan endast uppnås genom att ifrågasätta och förstå de grundläggande begreppen i den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna—värdighet, frihet, rättvisa, fred och så vidare. Genomförandet av artikel 26, punkt 2, som ålägger utbildningen att leda till människans fulla personlighetsutveckling, är nyckeln. Utan den Sanna Filosofin och Vis utbildning kommer människor alltid att förbli fångna i omständigheterna, men med dem kan okunnighetens kedja kapas och mänskligheten befrias från cykeln av att välja mellan onder.
[1] Skillnaden mellan det Påtvingade dilemma-felslutet och det Falska dilemma-felslutet är att i ett falskt dilemma döljer felslutsmakaren—till exempel en talare eller politiker—avsiktligt andra alternativ. I kontrast placerar omständigheterna i ett påtvingat dilemma personen eller samhället i fångenskap så att det, i valet ögonblick, endast finns två onder tillgängliga och ingen tredje eller god möjlighet existerar.
[2] För en mer exakt förklaring av homeostas, se Video 3, Deformation i det mänskliga sinnet, från serien med 18 utbildningsvideor på YouTube. Detta uppmuntrar dig också att utforska resten av serien.
[3] Att säga att fred betyder ”frånvaron av krig” och att krig är ”frånvaron av fred” är att begå ett logiskt felslut som kallas cirkelresonemang.