På engelska: Appeal to Tradition Fallacy
Detta felslut uppstår när giltigheten eller värdet av en idé, praxis eller institution motiveras enbart med att ”det alltid har varit så” eller ”det har gjorts i många år”, utan att man granskar bevis, logik eller dagens omständigheter.
Definition:
Vädjan till tradition är ett tankefel där traditionen eller den långvariga historien av en praxis presenteras som tillräcklig motivering för dess fortsättning, även när bevis och resonemang visar att omständigheterna har förändrats eller att bättre metoder finns. I detta felslut ersätter traditionens beständighet en logisk och kritisk granskning. Traditioner är som vikter från det förflutna som bärs i dagens människas ryggsäck – vikter vars tyngd är acceptabel endast så länge de tillåter framåtskridande, men som, om de blir för tunga, hindrar rörelsen.
Typisk struktur för detta felslut:
● X har alltid gjorts tidigare.
● Därför måste X fortsätta att göras.
Exempel från verkliga livet:
1. Kultur och seder:
”Vi har alltid firat denna högtid på detta sätt, därför måste vi fortsätta göra det.”
Här bör man notera att även om kulturella traditioner kan vara en del av en nations identitet och arv, måste de ändras eller ses över om vissa delar av dessa ceremonier eller seder är diskriminerande eller kränker mänsklig värdighet och jämlikhet, så att de överensstämmer med universella mänskliga rättigheter.
2 Utbildning:
”Vi har alltid undervisat på detta sätt, därför är det den bästa metoden.”
Här bör man notera att även om utbildningstraditioner kan vara väletablerade och välbekanta, måste de reformeras eller ersättas om de tillämpade metoderna hindrar den fulla utvecklingen av människans personlighet – vilket betonas i punkt 2 i artikel 26 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.
3. Politik:
a) ”Denna lag har funnits sedan landets grundande, därför måste den bevaras.”
Här bör man notera att gamla lagar kan vara oförenliga med samhällets nuvarande omständigheter och värderingar.
b) ”Statsledernas immunitet mot åtal är en tradition lika gammal som historien och bör inte ifrågasättas.”
Här bör man notera att sådan immunitet, om den hindrar ansvarsskyldighet för allvarliga brott som kränkningar av mänskliga rättigheter, krigsförbrytelser, folkmord eller omfattande korruption, inte bara saknar logisk motivering utan även strider mot principen om allas likhet inför lagen, vilket betonas i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.
4. Arbetsplats:
”Vi har alltid utfört detta arbete med dessa verktyg, därför finns det inget behov av förändring.”
Här bör man notera att användning av föråldrade metoder eller verktyg, om det äventyrar arbetstagarnas hälsa och säkerhet eller kraftigt minskar produktiviteten, bör överges eller uppdateras. Dessutom kräver varje arbetsmetod som strider mot arbetstagares rättigheter – såsom rätten till säkra och rättvisa arbetsförhållanden – omedelbar reform.
Varför är detta felslut farligt?
● Det hindrar innovation och framsteg.
● Det kan leda till bevarande av ineffektiva eller skadliga metoder eller övertygelser.
● Det kan rättfärdiga kränkningar av mänskliga rättigheter med hänvisning till tradition.
● Det ersätter kritisk granskning med förlitan på tidigare vanor och seder.
Hur man känner igen och bemöter det:
Fråga:
– På vilken vetenskaplig och logisk grund bör gamla traditioner eller metoder fortfarande anses giltiga?
– Har omständigheterna eller behoven inte förändrats?
– Finns det nyare och mer effektiva metoder?
Ett lämpligt svar kan vara: ”Att något alltid har gjorts på detta sätt betyder inte nödvändigtvis att det är rätt eller bättre. Låt oss utvärdera det utifrån dagens normer och på grundval av mänskliga rättigheter.”
Slutsats:
Felslutet vädjan till tradition, genom att enbart förlita sig på tidigare praxis och kontinuitet, accepterar giltigheten av en metod eller övertygelse utan att granska aktuella bevis och omständigheter. För att undvika det bör varje tradition eller praxis bedömas utifrån dess effektivitet, etik och relevans för dagens behov – inte enbart med hänvisning till ett förflutet där kränkningar av mänskliga rättigheter var vanliga och lätt accepterade. Skillnaden mellan ett värdefullt arv och en tung börda från det förflutna ligger i en sådan kritisk utvärdering och anpassning till de universella mänskliga rättigheternas principer.
Felsluten vädjan till majoritet, vädjan till naturen (så är det överallt) och vädjan till tradition kan delvis överlappa, eftersom alla tre förlitar sig på någon form av okritisk extern auktoritet i stället för självständigt tänkande och logik.