På engelska: Ad Hominem Fallacy
När man angriper den som talar i stället för det som sägs
Definition:
Argument mot personen uppstår när man, istället för att granska innehållet i ett argument eller påstående, riktar uppmärksamheten mot personen som framför det. Angreppet kan handla om personens karaktär, motiv, utseende, bakgrund eller tidigare beteende. Syftet är inte att bemöta argumentet logiskt, utan att misskreditera talaren. Det här felslutet handlar om vem som talar, inte vad som sägs.
Uttrycket ad hominem kommer från latin och betyder ”mot personen” – alltså ett angrepp riktat mot individen istället för själva argumentet.
Typisk struktur för detta felslut:
- Person A framför påstående X.
- Istället för att bemöta påståendet säger Person B:
- ”Person A har en negativ egenskap, därför är påstående X falskt.”
Exempel från verkligheten:
1. I en politisk debatt:
”Den här riksdagsledamoten hade flera fortkörningsböter i sin ungdom, så hans åsikt om ekonomiska reformer är värdelös.”
Här bör man notera att det inte finns något samband mellan körbeteende och ekonomisk kompetens.
2. I ett samtal inom familjen:
”Du läser aldrig böcker själv, så din åsikt om läsandets värde är värdelös.”
Här bör man notera att det de säger om värdet av läsning fortfarande kan vara giltigt, även om de själva inte tillämpar det.
3. På sociala medier:
”Den här användaren har bara 50 följare, så deras kommentarer om klimatförändringar är uppenbart värdelösa.”
Här bör man notera att antalet följare inte har någon betydelse för giltigheten i en vetenskaplig uppfattning.
4. I en tvärkulturell diskussion:
”Han är utlänning, vad skulle han kunna veta om vårt lands politik?”
Här bör man notera att det faktum att någon är utlänning inte hindrar dem från att göra en logisk analys.
5. I en akademisk miljö:
”Han fick sin uppsats skriven med hjälp av sin handledare, och nu ska han berätta för oss hur man skriver uppsatser!”
Här bör man notera att även om påståendet om hans uppsats stämmer, betyder det inte nödvändigtvis att hans vägledning saknar värde.
6. I medierna:
”Den här experten har ofta kritiserats för sina hårda uttalanden, så hans åsikt om inflation kan inte heller litas på.”
Här bör man notera att kritik inom ett ämnesområde inte ogiltigförklarar någons åsikt inom ett annat.
Typer av argument mot personen:
1. Angrepp på karaktär: att ifrågasätta personens moraliska eller beteendemässiga trovärdighet.
2. Angrepp på motiv: att tillskriva talaren onda avsikter eller en dold agenda.
3. Angrepp på bakgrund: att hänvisa till personens förflutna eller sociala bakgrund.
4. Angrepp på tillhörighet: att anklaga personen för partiskhet i stället för att bemöta med sakliga argument.
5. Omvänd variant (Tu quoque): ”Du gjorde ju samma sak själv!”
Varför är detta felslut farligt?
- Det förvandlar en logisk diskussion till en personlig konflikt.
- Det tystar personer med avvikande åsikter.
- Det spårar ur debattens innehåll från en rationell väg.
- Det skadar det offentliga samtalet, särskilt i media och politik.
Hur kan vi känna igen det och bemöta det?
Fråga: ”Riktas kritiken mot personen eller mot själva argumentet?”
- Utvärdera argumentet oberoende av vem som framför det.
- För diskussionen tillbaka till sakfrågan: ”Det kan finnas kritik mot personen, men låt oss granska själva argumentet.”